Det främsta skälet att stanna till i Okayama är nog dess omskrivna trädgård. Vad jag förstår så tillhör [[wpe|Kōraku-en|Kōrakuen]] (後楽園庭園 Kōrakuen Teien) gruppen av de tre främsta landskapsträdgårdarna i [[wte|Japan|Japan]] och det finns nog fog för att säga det.
Trädgården ligger omgärdad av vatten, strax utanför stadskärnan. På andra sidan vattnet, strax utanför trädgården ligger [[wpe|Okayama Castle|Okayama-jō]] (岡山城), ett palats som blir till en vacker del av fonden till trädgården.
Palatset uppfördes ursprungligen sent på 1500-talet, men blev i princip helt sönderbombat under andra världskriget. Genom insamlingar har man därefter låtit återuppföra palatset till sin forna prakt. Personligen känns det därför inte så intressant att besöka palatset i sig, men det är en mycket vacker byggnad som passar utmärkt in i miljön och vyerna från trädgården.
Trådgårdsområdet är inte större än att man går från ena änden till den andra på tio minuter i sakta mak. Stigar finns över hela parken, så att man kan beskåda densamma från alla tänkbara vinklar.
Olika delar av parken hyser litet olika växtlighet, så att det skall bli en park man kan och vill besöka året runt. På våren, i mars-april, blommar körsbärsträden; på hösten (sent oktober-november) skiftar lönnträden färg och gör området gul-orangefärgat; och på senvintern (februari) innan andra träd blommar, spricker kastanjeträdens knoppar ut i blom.
Trädgården är vackert och genomtänkt anlagd. En stor sjö i mitten av parken, med några små vackra byggnader utgör en slags centralpunkt som fångar blicken varhelst man befinner sig. Vatten är ju alltid en viktig del av en japansk trädgård och det finns naturligtvis mer av den varan längs med stigarna.
Parken har också uppfödning av tranor, som man kan se i stora burar i den norra delen av parken. tyvärr kommer man inte riktigt nära, men får ändå möjlighet att se litet grann av de vackra fåglarna. Avsikten med uppfödningen är å andra sidan inte att visa upp dem, utan att hjälpa beståndet av tranor med att växa till sig. Med litet tur ser man kanske ändå någon trana ute i det fria. När vi besökte parket fanns i vart fall en att beskåda vid sjön i parken.
Vid parkens ingång finns även ett par andra utställningar, som jag misstänker varierar över säsongen. Vid vårt besök var där en krysantemum exposé och en utställning av fantastiska bonsaiträd – de småväxta och vältrimmade växterna som är typiska för Japan.
Vårt besök, i mitten av oktober, var litet för tidigt för att höstfärgerna på allvar skulle få träden att brinna i rött och orange, men parken var ändå vacker och gjorde ett gott intryck. Så snart jag kom in i Kōrakuen börjar det lugn infinna sig – som japanska trädgårdar brukar medföra för mig. De stora öppna gräsytorna gör parken litet annorlunda än många andra trädgårdar i Japan, men effekten är densamma.
– – – – –
Buss 18 till Korakuen går ungefär var 20:e minut från hållplats 4 vid den norra utgången av JR Okayama. Det är inte längre än 2 kilometer från stationen och vägen är ganska rakt på, så om man orkar och vädret tillåter kan man gott promenera till parken.
Entréavgiften är 350 yen per vuxen. Personer över 65 år behöver inte betala om man kan påvisa sin ålder. Vid entrén finns audioguider att hyra om man vill det, men att bara vandra i parken kan vara fullt tillräckligt.
Öppettiderna varierar litet över året, men normalt är det öppet mellan klockan 10 och 17. Vintertid, det vill säga från december till och med februari månad, stängs parken någon timme tidigare.
Okayama ligger ungefär 2 timmars resa med Shinkansen västerut från Kyoto.
Leave a Reply