Efter en 20 minuters tågfärd från [[wpe|Shinjuku|Shinjuku]], [[wpe|Tokyo|Tokyo]] med JR Chuo line anländer vi på Mitake station. Vi är på väg till Ghibli Museum – från skaparna av bland annat “Spirited Away” och “Min vän Totoro” – tecknade filmäventyr som älskas av barn och vuxna över hela världen.
Vid Mitaka stations södra utgång (South Exit) finns möjlighet att ta en buss till Ghilbli Museet (200 yen för en enkelbiljett, 300 yen för returbiljetten), men det är bara en dryg kilometer att gå, så väljer att få litet luft innan vi skall besöka museet.
Vägen är välskyltad och går mer eller mindre rakt fram, längs med vattendraget Tamagawa Jousi, i 800 meter, där man korsar en annan väg och tar höger för efter ett par hundra meter mötas av grinden till Ghibli. Innanför grinden ser man Totoro stå och vänta innanför fönstren. Många stannar till här för ett foto eller två. Väl inne i museet får man inte fotografera. Förklaringen är att man anser att museet inte kan komma till sin rätt på en bild, utan måste besökas personligen för att man skall få rätt upplevelse. Efter att ha besökt museet kan jag faktiskt bara hålla med.
Vid entrén visar man upp sin biljett, som man måste har köpt i förtid. Som turist gör man det med fördel via någon av de återförsäljande kontor som finns runtom i världen. Alternativt kan man köpa biljett när man kommer till Japan i en automat på någon av Lawson-butikerna. Ghilbli har dock begränsat antalet besökare per dag, så det finns en risk att man inte får någon biljett om man inte bokat i förväg.
Biljetten byts ut mot en brochyr med karta över museet och en biljett till en filmvisning. Biljetten ger en antydan om vad som komma skall, eftersom den består av ett antal inramade filmceller från olika Ghibli-filmer.
Museet är en ren fröjd att besöka och det är svårt att återge i text. Redan när man går trappan ner och välkomnas av Ghilblis karaktärer i form av vackra fönstermånlningar blir man glad inombords. Kanske är det lättare att beskriva vad museet inte är. Det är inte en historielektion med årtal och framsteg beskrivs för studion eller någon livsberättelse om dess kostnärlige ledare [[wpe|Hayao Miyazaki|Hayao Miyazaki]]. Faktum är att man knappt finner spår av Miyazaki, utan allt fokus ligger på konsten och figurerna. Det är inte heller några pekpinnar eller tråkiga långa texter, utan utställningarna talar sitt konstnärliga språk. Visst finns det en och annan förklarande text, tyvärr bara på japanska, men de är inte nödvändiga och de är oftast inarbetade i utställningen så att man knappt lägger märke till dem.
På bottenvåningen finns en utställning som visar hur animering fungerar – hur stillastående bilder kan bli levande på filmduken. Man behöver inte kunna läsa för att fårstå detta och få en glad känsla när man ser alla figurer komma till liv: Totoro, Satsuki, kaniner och fladdermöss. Jag skall inte förta upplevelsen genom att försöka beskriva det mer i detalj, utan – precis som museet beskriver – bör det upplevas personligen.
Biosalongen finns också på bottenvåningen och visar en film, som jag misstänker inte visats någon annanstans än här. Det är en söt liten historia som är ungefär en kvart lång och visningarna börjar var 20 minut. Filmen känns väldigt typisk för Ghibli och visar på studions fantasirikesom och detaljarbete.
På markplan finns flera rum med skisser och teckningar från tidigare produktioner. På olika ställen visas också med beskrivande bilder hur man skapar filmens scener med olika lager och olika detaljrikedom i bilderna. Man får besöka Miyazakis studio och se arbetsbord, teckningar, böcker, pennor, penslar och annat material såsom det kan tänkas se ut. Här skiljer sig återigen Ghibli från många andra museum. Det finns inte några snören eller avspärrningar. Man kommer helt nära alla saker och det finns inget som stoppar en från att känna på pennor och penslar. Snarast känns det som en uppmaning och att med respekt utforska instrumenten.
Övervåningen hyser souvenirbutiken “Mamma Aiuto” och det är en välbesökt butik. Här finns memorabilia för alla smaker; från mjukisdjur, pins, vykort och pussel, till tröjor, slipsar, porslin och glas. Det är inte helt billigt, men samtidigt vill man gärna ha med sig ett minne från museet.
Avslutningsvis kan man sitta ner i trädgården utanför och dricka något från cafét eller kiosken. Eller om man så vill, ta en promenad och titta på roboten från filmen “Laputa – Slottet i himlen“, som står placerad på takterrasen med utsikt över hela museet.
För alla fans av Miyazaki och Ghibli-film är ett besök ett måste. Att få uppleva miljön och kulturen som skapat filmer som “Min vän Totoro“, “Spirited Away“, “Det levande slottet” och “Ponyo” gör mig barnsligt lycklig och varm. Det är en känsla som följer med hela dagen. Museets tema “Let’s get lost together” – ungefär, låt oss drömma oss bort tillsammans – stämmer väl in med den känslan.
Adress: 1-1-83 Simorenjaku Mitaka-shi, Tokyo 181-0013, JapanNågra av filmerna från Studio Ghibli med länkar till IMDb:
Läs mer: Ghibli Museum
Leave a Reply