Zen-upplevelse i trädgården vid Silverpaviljongen

Behållningen av att besöka [[wpe|Ginkaku-ji|Silverpaviljongen]] – The Temple of the Silver Pavillion eller Ginkaku-ji – i [[wpe|Kyoto|Kyoto]] är faktiskt inte själva paviljonen. Istället är det den fantastiska trädgården som tar dig med storm.

Det är ganska enkelt att hitta fram till denna kända trädgård i östra Kyoto. Efter att buss 100, 203 eller 205 släppt av dig vid Ginkaku-ji Hashi, tar du dig lätt upp längs med en gata fylld av restauranger och framför allt souvernirbutiker. Cirka 500 meter från busshållplatsen närmar du dig entrén till tempelträdgården.

Entrén kostar 500 yen och det är faktiskt väl spenderade pengar. Om du är stressad eller känslomässigt ur balans, har du goda möjligheter att återfinna lugnet i detta tempelområde. Vissa tider kan det kan vara trångt i trädgården och det gör nog besöket litet annorlunda. Vänta ut trängseln och ta dig din egen tid. Vid Silverpaviljongen är det lätt att försjunka in i tankar och koppla bort omgivningen. För att få ha trädgården litet för sig själv, är ett förslag är att försöka besöka trädgården tidigt när de öppnar runt klockan 9 (se nedan). Förhoppningsvis behöver du inte dela trädgården med så många andra besökare då.

Redan strax efter ingången når du Silverpaviljongen, som inte alls är klädd i silver eller ens ser ut att ha ett uns silver i sin konstruktion. Istället är det en gedigen träbyggnad i traditionell japansk stil, där det finns vita element i bottenvåningen, men där det mörknade träet i knutarna och som täcker övervåningen, tar över och tydligt markerar huset plats och form. Tanken var en gång att den skulle täckt av silver precis som sin motsvarighet, Guldpaviljongen, men ekonomiska trångmål gjorde att det aldrig blev av. Även om det säkerligen hade varit fantastiskt, så har ändå denna trädgård fullt tillräckligt att ge.

I anslutning till paviljongen finns en grusträdgård, där tempelpersonalen arbetat hårt för att med krattor och andra hjälpmedel skapa givna former och mönster i gruset. Man har också på något vis lyckats skapa en formation av grus som ser ut som en avhuggen kon. Hur detta fungerar har jag ännu inte lyckats fundera ut och tanken slår en också med vilken uthållighet de måste arbeta och göra om samma sak, när naturen med regn och stormar virvlar runt gruset. Vackert och lugnande är det. Trädgården följer enligt vad jag förstår Zen-traditionerna för att skapa en atmosfär av harmoni och spirituellt lugn.

Stigar leder sedan runt trädgården, som kantas av grönska och vattendammar, för att fortsätta upp i en liten skogsdunge som bjuder på nästa överraskning. Mossor i massor täcker en stor del av marken i den svala och litet ljusdämpade delen av parken. Aldrig hade jag trott att det kunde vara så vackert att se alla nyanser av grönt spela med varandra. Mossor, träd och buskar samverkar till att skapa en väldigt speciell helhet. En hel trädgård som bygger på tre enkla färger – grått, grönt och brunt – i alla nyanser från vitt till svart. Jag kan inte erinra mig att det finns några växter i andra färger som bryter mönstret. Jo, det är klart att det blir en hel del rött och orange när höstfärgerna gör att trädgårdens karaktär skiftar. Det är nog riktigt som det sägs att trädgården kan återupptäckas i varje årstid.

För varje steg man tar längs med stigarna bjuds nya synvinklar och blandningar av intryck. Det är svårt att med ord beskriva det till rättvisa, utan det måste nog upplevas. Valet av årstid spelar förmodligen mindre roll. Jag har varit där i både september och oktober vilket gett mig full tillfredsställelse, men kan tänka mig att våren i mars-april eller senhösten i november kan vara helt fantastiska. Silverpaviljongen och dess trädgård tillhör definitivt en av de mest minnesvärda sevärdheter jag beskådat.

– – – – –

Adress:

The Temple of the Silver Pavillion ligger i östra Kyoto och nås enklas med buss 100, 203 och 205 till Kinkaku-ji Hashi med en liten promenad på ungefär 500 meter till trädgården.

Öppettider: 8.30-17.00 (november-januari 9.00-16.30)

Entré: 500 yen.

– – – – –

Staden Kyoto har förmånen av att ha många tempel att beskåda och som besökare är det lätt att bli mätt på tempel. Om man bara skall välja två, så rekommenderar jag Silverpaviljongen och Guldpaviljongen. Trots namnlikheten är de båda upplevelserna väsensskilda, den ena lugn och stilla, den andra fantastisk men med trängsel och litet stökande.